Nu är vi äntligen utcheckade från sjukhuset och Morgan verkar må mycket bättre. Han har ätit välling, yoghurt, banan och kex idag med god aptit. Han åt också några skedar ris-soppa, men verkade inte tycka om smaken för han nobbade den efter några skedar och gick tillbaka till banan.

Han är väldigt livlig igen och det märks att han fått mer energi för nu börjar han ställa mer krav på att få göra saker. Han har också börjat flörta med folk igen, till och med sköterskorna som han ett tag började gråta så fort de kom (de gjorde ju massa jobbiga saker med honom…) har fått leenden och glada blickar idag.

Det märks fortfarande lite att han inte är helt hundra, han snorar lite och hostar ibland och sen kräktes han lite när jag gav han en för stor bit banan, så han är nog väldigt öm i halsen fortfarande efter myntet. Men det är ju inte så konstigt med tanke på vad han varit med om, men han har ett gott humör och blir stadigt bättre.

Vi har förflyttat oss till ett hotell i Phuket Town, jag fattar inte varför inte de skickades oss till ett hotell i närheten av flygplatsen istället, men nu är vi i alla fall lite mer mobila och kan börja aktivera oss lite för att fördriva tiden. För det känns verkligen som att det är det vi gjort de senaste dagarna, fördrivit tiden och väntat. Väntat på att få nästa medicinering, väntat på att få klartecken att flyga, väntat på att få administrationen runt utskrivningen klar (det tog 3-4 timmar!), väntat på att få någonstans att åka efter utskrivningen och slutligen nu väntar vi på att få flyga hem.

Morgan sover sött i bilbarnstolen och jag väntar på att han skall vakna så skall vi gå på upptäcktsfärd och se vad som finns på hotellet och runt omkring. Och vänta lite mer…